Ibland ser man saker som gör en glad. För ett tag sedan såg jag på Instagram en lite film av ”iteachart2004” . Det var ett monster av lera med rullögon. Ett sådant ville jag ha 🙂
Nu har jag gjort mitt första monster, eftersom det gör mej glad kallar jag det för kompismonster.
Jag tänker att det finns många elever som skulle vilja ha ett kompismonster, vem kan motstå…
Materialet är enkelt lera och ett rullöga. Det blir inte speciellt dyrt i materialkostnad. Vill man kan man säkert göra trolldeg istället för att använda leran. Tänk va många olika monster det skulle kunna bli om alla fick göra sitt eget!
Har du elever som är monstertokiga så hittar du en uppgift till här: Färgmonster
Nu finns även Bildläraren på Skolmagi.nu Där hittar du alla mina arbetsblad att ladda ner mot direktbetalning. Vill du hellre ha en faktura så beställer du genom shopen/mail direkt till mej.
”Välkommen att inspireras av allt fantastiskt material från våra säljare. Kika runt och klicka hem det du är intresserad av. Ladda ner materialet och skriv ut. Skapa gärna ett konto hos oss när du checkar ut så går det snabbare nästa gång du ska handla. Brinner du för att skapa och ta fram pedagogiskt material? Tveka då inte utan registrera dig som säljare! Vänligen Emma och Michael på skolmagi.nu”
Så sitter jag här några veckor efter att terminens arbete har tagit slut. Min egen kreativitet börjar krypa på och jag njuter att få skapa för egen skull och inte för lektioner som ska planeras. Detta är mitt dilemma, att mitt eget skapande blir mindre när jag skapar i jobbet. Det innebär inte att det är tråkigt utan bara så gott när det kommer en längtan i mej efter att göra något kreativt.
Jag antar att ni precis som jag har elever som när de får ett vitt papper framför sig blir lite ställda. De vet inte var de ska börja rita, de sitter stilla en stund och tittar innan de sakta börja rita små, små krumelurer någonstans på pappret. I de lägre åldrarna är det nästan alltid mitt på pappret, som om kanterna var farliga.
Eleverna ritar några få saker och sen säger de att de är färdiga, ibland vill de ha ett nytt papper. Väldigt få ritar och målar över hela sidan. Figurerna är små, inte stora och tänkande pappret. Varför? Ja, jag vet inte.
I min undervisning pratar jag om att våga rita stort, att våga fylla hela pappret och att rita klart. När någon vill hämta ett nytt papper, fast att det är mer än hälften av deras papper som är vitt, pratar jag om skogen, pappersmassa och skolans resurser. Ja, jag vet… en tråkig bildlärare, fast också mitt ansvar som vuxen, i en värld där allt konsumeras allt snabbare.
Sitt ner och vänta på din själ hette en bok jag läste för många år sedan. Kanske behöver vi träna våra elever att sitta ner, vänta in lite inspiration, eller att bara gå all in.
Just i dessa dagarna är så många av oss pedagoger i full färd med att avsluta ett arbetsår. Vi summerar, avslutar projekt, samlar in data, städar och försöker hålla ihop hela vägen ut.
Samtidigt är det många fler än jag som redan är halvvägs in i det nya, det där som ska ske efter några veckors ledighet. Ett nytt läsår. Nya möjligheter och utmaningar.
Nästa läsår… då ska jag… det ska bli bättre… mina planeringar ska funka… eleverna ska gilla allt jag gör… det måste gå! Det måste gå, som Uno Svenningsson sjunger.
Jag tror att det är så många som hela tiden strävar efter något nytt, något annat, något bättre. Eller ännu värre, något som den med alla dessa ”likes” och följare på Instagram eller Facebook gör.
I dag finns det så många självutnämnda pedagogiska profeter som många osäkra följer. Varför har vi som ska vara ledare så svårt att tro på vår egen förmåga att leda. Vi behöver tro på vår egen kunskap att kunna välja det som är rätt för vår undervisningsgrupp och för vår egen personlighet. Inte bara kopiera det ena efter det andra.
Med detta vill jag inte säga att det kooperativa lärandet är fel, nej tvärtom. Vi behöver varandra men vi behöver bottna i oss själva.
Som du inser så har jag redan börjat leva med halva foten i 19/20. Det är med spänning jag ser fram emot vad jag och mina elever ska göra nästa läsår. Jag börjar redan planera🤗
Jag har så många gånger läst om lärare som frågar efter tips och ideer på vad man kan ge sina elever som avskedsgåva. Ibland har jag ruskat på huvudet och tänkt att det inte är något vi ska ägna oss åt eller betala med egna pengar. Å andra sidan kan jag tycka att det är något vackert när lärare lägger ner tid och engagemang på att uppskatta de elever man haft i tre år.
Diskussionen var uppe på lärarrummet och man jämförde med att en läkare skulle inta ordna samkväm eller ge bort presenter till sina patienter för att få en bättre relation osv. Att vi ibland, eller ofta jobbar ideellt är ingen hemlighet och det är okej om du gillar det eller har det som din hobby eller bedriver en egen verksamhet vid sidan om ditt läraruppdrag.
Nu har vi kommit fram till sista delen av Konstens grunder NR 6 – Struktur.
Jag tycker att det är en av de roligaste delarna men även en av de svåraste. Varför jag väljer att arbeta med Konstens grunder kan du läsa om i detta inlägget Att arbeta med Konstens grunder hösten 2017.
Här kommer min planering:
Jag använder det avsnitt som handlar om Struktur i ”Tummen upp i bild ett bedömningstöd med Kartläggning Åk 6 s. 11. Använda olika tekniker, verktyg och material.
Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.
Mål: Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola: kan använda kunskaper från de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga, humanistiska och estetiska kunskapsområdena för vidare studier, i samhällsliv och vardagsliv. LGR 11 Kap 1-2
Bildämnets vecka har syftet att uppmärksamma bildämnet i skolan på sociala medier såsom Facebook och Instagram. Alla bildlärare får medverka i att sprida den fantastiska bildundervisning vi har genom egna exempel.
Denna månaden ska vi arbete med Modigliani som jag funderat på i några år… Hans bilder är så tvärt emot det som jag pratar om hela tiden när vi målar ansikten. Halsen är för lång, ansiktena långsmala med en lång rak näsa. Proportionerna stämmer inte! Men som Andy Warhol skrev: Tänk utanför boxen!
