Digitalt självporträtt med halva ansiktet
Att arbeta med självporträtt i bildsalen handlar om så mycket mer än att bara knäcka koden för hur man tecknar en näsa eller ett öra. Det blir en chans för eleverna att faktiskt stanna upp och möta sig själva för en stund.
Identitet och självbild: I en ålder där mycket i kroppen och tillvaron förändras ger självporträttet en trygg ram för att undersöka vem man är. Det blir en stunds reflektion kring hur man ser ut, hur man vill framställa sig själv och vad som finns under ytan.
Kritiskt tänkande kring bilder: Våra elever rör sig dagligen i ett flöde av filter, vinklar och retuscherade poser. När de tecknar sitt eget ansikte uppstår naturliga och viktiga samtal om skillnaden mellan en retuscherad digital yta och vad de ser i speglarna.
Koppling till Lgr22: Ur ett rent didaktiskt perspektiv är uppgiften väldigt tacksam. Den täcker enkelt in läroplanens centrala innehåll gällande bildframställning, redskapsförståelse och analys av visuella kulturer på ett integrerat sätt.
Halvtecknade självporträtt är en helt fantastisk övning i bildsalen. När eleverna har fotot som grund försvinner genast mycket av den där vanliga prestationsångesten och låsningen kring att det måste bli ”rätt”.
Halva fotot blir en trygg guide för eleverna att hitta rätt proportioner och skuggor.
Det kan dessutom ge upphov till kloka och spännande samtal i klassrummet om skillnaden mellan hur kameran fångar oss och hur vi faktiskt ser på oss själva.