När min man och jag städade hittade han en hög med målningar. De visade sig vara från 1996 då jag jobbade på Piratens fritidshem. Detta var före min sv-so-lärarutbildning 2013 och före lärarlyftet i bild 2012. Jag var utbildad fritidsledare med inriktning skapande/teologi och  även utbildad fritidspedagog. Som många vet som läser bloggen, så har orden och bokstäverna alltid varit ett bekymmer. Orden och bokstäverna har bråkat med mej medans färgerna och formerna har samarbetat bättre…

När jag jobbade på fritids för snart 20 år sedan hade vi ca 40 barn. Några var i skolan mellan 08.10-12.00 och andra mellan 10.00.14.00 vilket innebar att vi alltid hade 2 timmas barnfri tid till planering och underhåll. Vilka tider det var.

På eftermiddagarna hade vi olika hobbygrupper, en var en målarskola. Första uppgiften var att måla sitt självporträtt med lekablock och utan spegel. Här kommer mitt bidrag.
Därefter satt jag och de andra i personalen med ett barn i taget. Vi pratade om hur ansiktet ser ut. vad de olika delarna sitter, vilka former, hur bred är halsen, vilka färger osv. De fick skissa upp sin ansiktsform, vi tittade i spegeln, pekade på saker de som de kunde ändra på osv. Vi blandade akrylfärger tillsammans och sen fick de måla. Hela tiden satt vi jämte och gav tips och råd. En till en får en annan innebörd. 🙂 Mitt eget unga ansikte kommer här.
Nu ska jag visa ett antal självporträtt som är målade av barn som är födda 1986-1987 de är 9-10 år när de målar. Först en bild i akvarell utan spegel eller hjälp och stöd och sedan en akrylmålning där vi sitter med och pratar och ger råd och stöd.

Det mest intressanta var en under bar tjej som målade sitt första självporträtt på detta viset:
När vi sedan tittade i spegeln kom denna tjej fram <3
Visst skulle det vara roligt att få möjlighet att sitta ner en till en och göra samma sak med mina elever i skolan även om jag skulle förändra en del av mitt förhållningssätt med den erfarenhet och kunskap jag har skaffat mej genom åren.