Hållbar utveckling – GRETAS HISTORIA

Det är  fredagseftermiddag och jag läser boken om ”GRETAS HISTORIA” av Valentina Camerini från Italien.

Efter att ha läst Malena ErnmansScener ur hjärtat” var jag fylld av intryck och funderingar och nyfiken på om boken GREATS HISTORIA skulle passa mina mellanstadieelever.

Som lärare är det svårt att läsa Malenas skildring av Greta och Beatas möte med den svenska skolan. Det är inte utan att man funderar på vilka elever har jag mött genom åren som borde fått ett annat bemötande eller annan hjälp pga de svårigheter de hade. Visst, vi slår knut på oss själva, vi försöker nå alla, utmana alla, förstå alla mm mm och det hjälper inte. Det finns barn som faller igenom i alla fall.

Jag kommer ihåg en pojke jag fick i åk 4 för många år sedan. Han var helt underbar men… Det är enda gången jag ringt min rektor och gråtit, inte för att han var hemsk utan för att jag inte hade några fler verktyg, nycklar eller annat att hjälpa honom med i hans kaos. Efterhand lärde vi oss att hitta fram tillsammans och numera ler jag alltid när man pratar om honom.

Efter att ha läst Malenas beskrivning av de båda döttrarnas problematik  så blir en del av mina elevers beteende i klassrummet så tydliga.  Hur kan skolan jobba för att alla med eller utan diagnoser ska hitta sin plats i världen?

Tillbaka till boken om Greta som ska vara en biografi men INTE en auktoriserad sådan. Det är viktigt att känna till att boken inte är godkänd av Greta själv. Den är inte hennes egna biografi utan skriven om henne utan hennes medverkan. Jag tolkar ändå boken som en hyllning till den unga tonårtjejen.

Själva berättarstilen är jag kluven till, har svårt att bestämma mej för om jag gillar den eller om den är allt för präktigt skriven. Ungefär som om någon som begriper mycket mer än dej och så ska den förklara det på ett väldigt förenklat och pedagogiskt sätt, med en klapp på huvudet. Fast nu är jag inte 9-12 år utan gammal… Jag är osäker på vad mina elever i åk 6 kommer att säga om boken. Budskapet kommer de flesta att gilla och anamma men berättartekniken …

Innehållet i boken är full av vad Greta sagt och gjort men berättelsen blir torr och tråkig. Kanske ska inte allt vara roligt men att någon gång få skratta, eller åtminstone le, gör iallafall att jag öppnar upp mitt hjärta och kopplar ihop den med min hjärna. När hjärta och hjärna är med, blir jag engagerad och reflekterar bättre. Kanske är det så även för våra elever.

Boken innehåller ett avsnitt som heter ”Vad kan vi själva göra?” med nio punkter. Punkter som är bra men kanske inte anpassade för vad barnen själva kan göra för att förändra sitt handlande.  Om man ska tror på det som står på bokomslaget, Gretas egna ord ”Ingen är för liten för att göra något stort” så tycker jag att boken skulle utmana lite mer än vad den gör.

Läs boken och bild dej din egen uppfattning. Kanske kan du använda den i din undervisning om Hållbar utveckling, själv ska jag låta några av mina elever läsa den och ge mej lite feedback först.

Här kommer några länkar till ideer om hur du kan jobba med hållbar utveckling på bilden:

Hållbar utveckling – ett samarbete mellan geografi och bild.

Åk 6 gör affischer på temat Hållbar utveckling

%d bloggare gillar detta: