Under många år har jag haft en tanke med min bildundervisning, där vi går från styrd undervisning till mer och mer fritt skapande. Oj, vad många förståsigpåare har kommenterat och förfasat sig för att jag styr eleverna i estetsalen där skapande ska komma fritt. Det är så märkligt att vi estetslärare underskattar undervisning. Inte skulle vi diskutera och ifrågasätta svenskundervisningen som börjar med att lära ut bokstäver, stavningsregler, grammatik, genreskrivning osv. Eller skulle vi ge oss på matematiklärarna när det lär ut talsorter, tals värde, olika räknesätt och strategier? Varför anser vi att alla barn har en inneboende förkärlek och ett tillräckligt stort självförtroende att våga kasta sej ut i fritt skapande.

Läs mer här!