Hur startar man upp bildämnet i åk 1-2?
Jag har genom åren fått frågan om jag inte har material eller om det kommer en Tummen upp för ÅK 1-3. Svaret är att Tummen upp för åk 1-3 har aldrig varit uppe från förlaget och material för åk 1-3 har funnits på bloggen under åk 3 samt i webbutiken, men inte så tydligt kanske. Så nu har jag tänkt till och fått inspiration till att göra lite tips och en del material även för de yngre åldrarna. Jag kommer under de närmaste veckorna att publicera nytt material för åk 1 – 2 eller åk 3, beroende vad man arbetat med innan, som tar upp grundstenarna i bildämnet. Jag kallar dessa grundstenar för Konstens grunder, vilket innebär: Linjer, Former och figurer, Färger, Rum och Perspektiv, Nyans och till sist Struktur.
Här kommer de centrala orden och begreppen i kursplanen för bildämnet i årskurs 1–3. Bilden är uppdelad i fyra huvudområden som sammanfattar syftet och det centrala innehållet:
- Berätta med bilder: Om berättande bilder, illustrationer och sagobilder samt tekniker som kollage och återanvändning av bilder.
- Skapa och prova: Om olika verktyg och tekniker som teckning, måleri, modellering och konstruktion, samt användningen av kameror och digitala verktyg.
- Hur en bild byggs: En genomgång av grundläggande bildelement som linjer, färg och form, samt hur man skapar för- och bakgrund.
- Se och analysera: Om att titta på och samtala om samtida och historiska bilder, konst, dokumentära bilder och normer inom visuell kultur.
Genom bildens centrum löper också förmågorna att kommunicera, undersöka och utveckla idéer.
Att kliva in i bildsalen med ett gäng sjuåringar för första gången är bland det roligaste som finns, men det kan också bli totalt kaos om man inte har en tydlig plan. De kommer direkt från förskoleklassens fria skapande och har ofta en enorm skaparglädje, men de saknar i regel helt rutiner för hur en bildsal fungerar.
Uppstarten i ettan handlar inte om att skapa mästerverk. Precis som svenskan inte handlar om att skriva romaner. Det handlar om att lägga grunden för att de överhuvudtaget ska kunna arbeta i en bildsal de kommande nio åren.
Här är hur jag skulle starta upp bildämnet i årskurs 1, vad som är absolut viktigast att träna på. Innan vi ens pratar om linjer eller färgcirklar är det fyra helt krassa, praktiska saker vi måste nöta:
De fyra viktigaste sakerna att träna i början:
- Verktygsvård och materialkunskap
Sjuåringar vet oftast inte hur man håller i en pensel utan att krossa den i botten på vattenglaset, eller att limstift torkar om man inte hör det där lilla ”klicket” när locket åker på. Vi tränar handgripligen på hur man tvättar en pensel (dra den mjukt i handen under ljummet vatten tills löddret är vitt) och hur mycket lim som faktiskt behövs. - Klassrummets logistik och rutiner
Var hämtar man papper? Hur bär man en blöt målning utan att droppa på kompisen? Var lägger vi bilderna på tork? Om de här rutinerna sitter sparar du hundratals timmar av städtid under läsåret. - Frånkoppling av prestationsångest
Många barn låser sig direkt om det inte blir ”perfekt” eller om de råkar rita fel. Vi måste träna dem i att ett papper har två sidor, att ett misstag ofta kan bli början på något nytt, och att i bildsalen jämför vi oss bara med oss själva, ingen annan.
Här får du två regler som du kan få låna av mej: Man får inte säga följande:- Jag kan inte
- Det blir fullt
När vi är i estetsalen är vi där för att lära oss, det man inte lärt sig än kan vara svårt men vi övar och övar och övar. En bild blir inte ful den blir bara annorlunda. Alltså försöker jag att få eleverna att hitta till lyckan i att skapa, glädjen och stoltheten över att lyckas. När eleverna får en möjlighet att träna sin förmåga att skapa bilder med hantverksmässiga tekniker och verktyg och med olika material, samt att kommunicera med bilder för att uttrycka budskap, då har jag upplevt att deras tilltro till sitt eget skapande växer och med det deras självförtroende.
4. Ord och begrepp
När eleverna i åk 1 för första gången har bild, börja med att använda bildspråket, precis som so-ämnena har sina ord och begrepp och matten
sina, har vi i bildsalen våra.
Jag är av den uppfattningen att vi behöver undervisa våra elever i bildämnet precis som i alla andra ämnen.
För att förklarar hur jag tänker lånar jag Anna-Stina Purks ord som finns i boken ”Alla kan lära sig Teckna och Måla Du också!”
”Alltför många människor går omkring med föreställningen att de inte kan teckna och måla för att de inte har anlag. Hur många gånger har jag inte hörts säga: Mig kan du inte lära. Jag kan inte ens rita ett streck: Det är vanligt med både unga och vuxna som är oförmögna att uttrycka sig i bild, detta på grund av bristande kunskaper. Vi tillåter inte att våra barn är analfabeter i de övriga språken utan försöker träna upp dessa efter barnens förmåga. Men i bildspråket hänvisar vi ofta till att de inte har anlag eller talang. Jämför det absurda i att en elev skulle gå tyst i hela grundskolan och man skulle ryka på axlarna och säga att eleven helt enkelt inte har anlag för talandets konst. Vi skulle inte acceptera att en elev skriver som en sjuåring för att den saknar författartalang. En annan vanlig synpunkt är att man inte ska lägga sig i barnets bildskapande och på det sätt påverka barnets bildutveckling på ett negativt sätt. Man skulle däremot inte acceptera att barnet skriver 2+5=8 för att störa dess matematiska utveckling. Barnen behöver bla ett talspråk, ett skriftspråk sant ett bildspråk för att kunna
uttrycka sig. Cirka tio procent av barnen hittar själv bildspråket och dessa, säger vi, har anlag för att bli konstnärer. Vi ger därmed inte de andra nittio procenten tillgång till bildspråket för att de ska kunna uttrycka sig i bild och tillsammans med ordet använda bilden som språk. Ungefär tio till tjugo procent av barnen kan läsa och skriva när de börjar skolan. Vi säger inte att de har anlag för att bli
författare och struntar i att lära de andra därför att de förmodligen inte har anlag, eller hur?
I andra ämnen än bild är det självklart att stötta eleven och visa olika metoder och sätt att utvecklas. Man ser det också som naturligt att läraren ska ha förkunskaper och metoder att lära ut. Istället för anlag eller talang bör vi tala om teknik, mognad och inlärning, precis som vi gör när det gäller andra inlärningsområden. Då lämnar vi inte eleven åt dess öde, vare sig med eller utan talang.”
Anna-Stina Purk som författaren heter till boken ”Alla kan lära sig Teckna och Måla Du också!”