Bildläraren som inspirerar både elever och kollegor

– Jag ser en jättestor skillnad på mina elever nuförtiden. Det finns väldigt få som inte tycker om bild nu får tiden, säger hon.

Åsa Fant Perdsjö har hunnit med att vara fritidsledare, fritidspedagog, klasslärare, och lärare i svenska och SO. Och så bild då. Sedan hon vidareutbildade sig till bildlärare har hon hunnit inspirera inte bara elever i klassrummet, utan även kollegor. Hennes blogg som är full av tips och idéer har över en miljon unika besökare.

Hon har också hunnit skriva en lärarhandledning, Tummen upp i bild. Tanken var att göra en elevbok också, men det kom en lågkonjunktur emellan och projektet stannade av. Numera har hon istället en hel del färdiga lektioner som går att köpa i webbutiken på bloggen.

– Mycket är gratis, men andra saker har jag lagt ner många timmars arbete på, förklarar hon.

Det finns idag inte många läroböcker i bild i Sverige, konstaterar Åsa, även om hon är glad över att det kommit lite fler de sista åren. Anledningarna är säkerligen flera, men hon ser på besöksstatistiken på bloggen att det verkligen finns ett behov bland bildlärarna i Sverige.

– Det ser ju så olika ut runtom i landet. Det finns bildlärare som brinner för sitt ämne och så finns det de som måste ”ta bilden” för att det inte finns någon som har behörighet.

Oavsett hur lärarens bakgrund ser ut så är en sak säkert. Med en lärare som förklarar grunderna väl och som är engagerad kommer eleverna att bli mer engagerade.

– Jag tror det viktigaste som ny bildlärare är att förmedla de olika delarna av konstens grunder, att man låter eleverna testa jättemycket när det gäller material och verktyg. Och att man är lite mer strikt om man vill kalla det så. Att man har tydliga genomgångar om hur eleverna ska göra. Sen när de är äldre så kan man släppa på det och säga ”jag vill att du ska göra det här och du får använda vilket material och verktyg du vill.

– Andy Warhol pratade om att tänka utanför boxen. Men om man inte vet vad som finns inuti boxen så kan man inte gå utanför den, säger Åsa.

Men en utmaning är att hinna med.

– Läser man läroplanens centrala innehåll för bild så borde man ha otroligt många fler timmar bild för att hinna med. Just nu har elever på lågstadiet 30-40 minuter i veckan. Det är inte lätt att hinna lära sig grunderna då. Men för att utvecklas och lära sig så behöver man kunna konstens grunder som är bildens byggstenar. Det är som att läsa, skriva eller räkna matte. Du säger inte till någon i årskurs ett ta nu och skriv en uppsats på 200 sidor. Utan du börjar med bokstäverna, hur de ser ut och hur det låter.

– Alla kan om de får chans att lära sig. Eleverna som kommer till skolan är inte oskrivna blad. De har målat sedan förskolan. De har redan en uppfattning om vad som är fint och fult.

Hon ser att det överlag finns lite utrymme för fortbildning i ämnet bild idag i Sverige. Hon tror att ämnet helt enkelt inte har tillräckligt hög status.

– I Sverige satsar vi ju mycket på svenska, matte och engelska. Men tittar du ut överallt i Europa, USA och även i Latinamerika så ser du att konsten och kulturen är jättestor i deras skolor.

På lektion.se har Åsa delat flera grundläggande lektioner, såsom nyanser i färglära, struktur, placering i bilden samt konstens olika element. På hennes blogg finns det än mer att titta runt på bland de uppemot 800 blogginläggen.

– Jag tycker det är kanon att man kan inspirera varandra. Sen är det ju självklart så att man måste jobba själv också. Du behöver själv grotta ner dig i det centrala innehållet för att strukturera upp din undervisning och inte bara kopiera någon annan. Annars kan det bli väldigt fel. Ta inte något rakt av utan fundera: Hur tänkte den här läraren med detta?

Ett sätt att presentera olika tekniker på är att presentera ”månadens konstnär” och dennes speciella tekniker.

– Jag var i Rom i höstas och då gick jag bananas på da Vinci och Michelangelo. Har man fokus på en konstnär så kan man både berätta om konstnärens liv, vad som är speciellt med hans eller hennes teknik och sedan ge en lagom svår bilduppgifter till eleverna. Jag försöker leta rätt på den där kuriosan också, som kan göra konstnären lite mer spännande.

Hon har ingen direkt agenda när hon väljer ut konstnärer.

– Det kan vara att jag sett en utställning eller något annat kul. Jag har inte en plan, men försöker få en blandning av män och kvinnor.

Att hennes lektioner är uppskattade har hon fått feedback på, både från elever och andra lärare som hört av sig.

– De berättar att de har fått igång sina elever och att det nu är kul att undervisa och att de sprider ”evangeliet” vidare. Och det är ju jätteroligt!