I bland känns vissa dagar som om livet befinner sig i en bubbla.
Det kan handla om glädje, lycka, sorg, ensamhet eller som i dag… en smärtbubbla. Önskar att någon eller något kunde sticka hål på den, bubblan alltså. Tänk att leva en dag utan att den eländiga kroppen gör ont. Jag brukar inte gnälla, i varje fall in te offentligt MEN det är kanske inte rätt, att låtsas som om allt är okej? Vi är så många som lever med kronisk smärta. En smärta som kommer och går i intensitet men som alltid finns där.
