Metakognitivförmåga och bild – ” tänkte inte på det…”
Hur irriterande är det inte när man skrivit ett halvt blogginlägg och sparat det i utkast… Sen finns det inte där. Då är det bara att göra om och göra rätt! Här kommer det fjärde inlägget om “De fem förmågorna i teori och praktik – Boken om The Big 5” jag ska försöka att fundera över den metakognitiva förmågan. Var rätt nöjd med det förra jag skrev och nu är det inte så lätt att få till det en gång till. För egen del börjar jag bli lite rastlös och sugen på att börja jobba igen. Har fortfarande en vecka kvar nere i Spanien i sol och värme. Jag har haft en extra lång ledighet eftersom jag OP mitt knä den 20/5 och inte har arbetat sedan dess.
När jag här kommer att reflektera om den metakognitiva förmågan gör jag det utifrån åk 3-6 då jag undervisar i de årskurserna. För mej handlar det om att lära eleverna att reflektera över sitt eget tänkande, tänka på tänket. Göran skulle uttrycka sig så här enligt boken: Den metakognetiva förmågan handlar om ett tänkande i görandet. vi måste alla lära av våra tidigare misstag och felaktiga beslut. Det är sällan klandervärt att göra fel, men att göra om samma fel är allvarligare. Alltså, gör om, gör rätt.
Hur arbetar vi då med våra elever för att få dem att tänka över sitt görande och sitt eget tänk? Elever lär inte sig allt detta om vi inte tränar dem i att reflektera. När vi har fått våra eleverna att använda sig av liknade frågeställningar är vi en bit på vägen, tror jag.
- Vilka andra bildbegrepp ska jag använda när jag skriver nästa självbedömning?
- Vad ska jag förändra in mitt sätt att skriva en planering för min nästa bilduppgifter så att resultatet blir som jag har tänkt?
- Testa på ett kladdpapper innan jag målar nästa gång jag blandar färg.
Enligt Göran så finns det några reflekterande frågor som jag tycker att vi borde trycka upp och sätta i våra klassrum eller bildsalar:
- Vad fungerade?
- Vad fungerade inte?
- Vad var det som. Gjorde att inte allting fungerade och vad kan jag förbättra.
Han ger även förslag på “startmeningar” som eleverna kan hitta stöd i när de ska skriva ner sina tankar och resonemang. Jag har ändrat några för att passa mina lektioner bättre.
- Först så tänkte jag så här kring frågan du ställde…
- Efter att ha diskuterat med mina klasskamrater, fick jag följande nya tankar…
- Den största skillnaden mellan hur uppgiften blev denna gången jämfört med förra är att jag har gjort…
- Jag tycker att den nya bilden är bättre än den gamla, därför att…
Funderar på hur jag ska kunna använda tiden till att både uppfylla allt görande utan att er tar bort fokus på lärandet. Hur mycket tid får gå åt till att reflektera, skriva själv- kamratbedömningar osv? Vårt ämne är ett görande eller ett tränande av procedurförmågan, men vårt uppdrag är också att träna det kritiska tänkandet, analyserandes av bilder osv. Var får jag in EPAmetoden i åk 3-6? Av 60 min där det ska vara genomgång, lärande av nya saker, framplockande av material och verktyg, planerande av uppgift, görande, och städning. Var får jag plats med reflektionerna. Min uppfattning är att det tar tid att lära elever att “tänka” inte bara tänka, utan att tänka på tänket. Har jag den tiden? Vill jag avsätta den tiden till detta? Har jag något val att inte göra det?
På sidan 75 skriver Göran: Eleverna behöver ha utvecklat sin metakognitiva förmåga för att de ska “vara ägare av sitt eget lärande”. Att de själva ska kunna förstå var de befinner sig i förhållandet till målen samt veta vad de behöver göra för att ta sig till närmsta nivå” Är det så har vi inget annat val än att omfördela vår tid så att görandet och lärandet går hand i hand. Enligt Lgr11:
Eleven kan ge omdöme om arbetsprocessen och kvaliteten i bildarbetet. Åk 6
Hur motiverar vi då eleverna till detta arbetet att skriva planering, göra och till slut bedöma sina uppgifter. Så mycket skrivande när eleverna, i vart fall mina, vill börja jobba direkt. För så är det verkligen, jag har ca 200 elever där av ungefär 50% sva-elever, något mer pojkar än flickor, av dessa kan jag räkna upp 5-6 st som inte är aktiva, inte vill eller anstränger sig på bilden. Frågorna är många och jag önskade att svaret bara var ett enda.
Avslutningsvis en lite berättelse för att övertyga eleverna om att arbeta med sitt tänkande och inte bara med sitt görande, tagit från boken.
“Vem skulle du helst åka bil med, en chaufför som tänker eller en som bara kör?”
Jag tänker alltså finns jag!
2 kommentarer
eva-lena karlsson
Intressant att läsa dina tankar och frågeställningar, jag har liknande tankar om när… eleverna vill ju hellre arbeta praktiskt…de flesta, och grupperna är oftast för stora för att vi ska kunna föra givande samtal om just reflektioner kring bilder, smågrupper som samtalar? svårlöst men man måste ju börja på nåt sätt.
Jag har haft stor glädje av en del av dina lektionsupplägg!
Du är ju duktig som håller på o bloggar!
Hälsningar Eva Lena Karlsson, Bjurholm.
Åsa
Tack Eva-Lena. Det är kul att blogga men extra kul när man får respons. Har upptäckt att mina elever har fått upp ögonen för bildsamtal/bildanalys. Det funkar alltid att tänka om en bild, men att tänka om sitt lärande är inte lika lätt. Åsa